Verklighet

Blir verkligheten verkligare av upprepning? Förstår vi mer av vad som händer den 5 gången vi ser flygplanet penetrera world trade centers tvillingfallosar… eller den 15 … eller den 55… Nyhetskamerornas knivskarpa bilder visar händelseförloppet tydligare och i mer detalj än någon dataanimerande skräckfilmproducent skulle kunna önska sig i sin våtaste dröm.
Hundratals kameror fångar de fantastiska bilderna från alla tänkbara vinklar, ”Holy shit, Holy shit, Holy shit” ett arbetslag från någon offentlig verksamhet blir avbrutna i sina smålustiga funderingar och skriker i skräckblandad.... vadå? Förtjusning? Ja... nästan. Journalisterna irrar omkring, skräckslaget förtjusta som rumpnissar över att jättefoten klampat igenom just deras tak. Åffå, åffå gör de på detta viset??
Igen igen! Teletubbiesjournalisterna i studion kan inte få nog av den spännande berättelsen. Förväntansfullt förskräckta blandar de rapporter från utskrämda journalister och gråtande ögonvittnen med vadvardetjagsaande politiker och dammande experter från krigsmaktens innersta. Plötsligt är våra rikstyckare självklart insatta i Långtbortistans bortglömda inrikespolitik. Vem, vad och hur utreds i saklig förtjusning medan flygplanet för 45, 46 och 47 gången dråsar in i tornet i 49 tums widescreen i bakgrunden.
Sen infaller Tystnaden. Babels torn har störtat och dammolnen hänger tunga över Manhattan. Hur många stenar man än vänder så finns det inte en gnutta mer nyhetsglädje att hitta. Inga mirakulösa överlevande, inga snabba hämndaktioner. Vet vi då vad som hänt? Förstår vi de stora orden om att världen inte längre är den samma efter den 11 september? Förstår någon? Eller är det bara samma gamla domedagsprofetior, samma gamla astrologi, i kejsarens nya kläder...