Vem vet något om framtiden egentligen. Ingen vet något såklart, men ana kan man. Ofta syns spår av det som händer innan det har hänt. Ofta börjar det som en känsla. Vi tröttnar på något. Dokusåpor eller skräpmat, socker eller fett, politik eller EU. Där. Just där, när de första börjar tröttna... INNAN de vet vad de skall göra istället. Där skapas framtiden. En kritisk massa av trötta och uttråkade. Vi är inte särskilt modiga egentligen. Vi vågar inte kämpa länge för något vi tror på utan stöd. När vi plötsligt och spontant utrycker vår missnöjdhet, när måttet är rågat och den sista droppen fyller bägaren... då är vi beroende av att få resonans... att någon annan i närheten är lika, eller i alla fall nästan lika trött... annars dör upproret ut. Innan det börjat.
Förr. För länge sen. Innan bloggar. Innan Internet. Innan massmedia okritiskt basunerade ut alla strömningar som krusade samhällets yta. Då hann den kritiska massan bli stor innan något hände. Det blev revolutioner av sånt. Stora revolutioner. Som i Ryssland... eller i Kina eller varför inte i Iran. Ibland var revolutionerna mindre... som hippierörelsen. Hur som helst, rörelserna blev stora, just för att det behövdes många missnöjda för att det skulle bli statistiskt sannolikt att prata med en som var lika missnöjd just den dagen man exploderade.
Men nu har något ändrats. Kommunikationen är snabbare och mer medveten. Nu kan du vara säker på att de 17 i Europa som gillar att äta pannkakor med tabasco hittar varann i samma ögonblick som receptet på pannkakor eller tabasco förändras! Vad betyder det för framtiden då? Många fler revolutioner självklart. Och snabbare utveckling. Om det räcker med 17 för att skapa en kritisk massa hinner man med att fånga många fler på uppstuds. Som kanske inte tänkt på att tabasco på pannkakor är en hit, men som lockas att prova... och kommer på att wow... vilken grej!
Ibland skapas framtiden av korkade beslut. Börskriser, fastighetsbubblor eller telekomkriser, inget är särskilt förvånande om vi tittar på händelserna i efterhand. Vem som helst borde insett att vilken som helst av dessa kriserna var oundvikliga. Men... det är som med kejsarens nya kläder, vem vill verka dum... vem vågar vara annorlunda, vem vågar stå fram bland alla andra tyckare och ryggdunkare och säga att det här kommer aldrig att gå... Om alla andra tror på nörden i glesbygdskavaj och kortbyxor så har han väl rätt då... eller?
Hur som helst. Här i dessa forumen kommer jag ibland att fundera över de strömningar och kritiska massor jag tycker mig känna av. Framförallt exhibitionistiska kejsare.
Ibland kanske jag har rätt...
Hörs!
/H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar